Running On The Edge

Skräckupplevele i löpspåret

2011-05-07T22:25:00.000-07:00

När jag funderar över positiva saker och bra minnen så är det alltid en sak jag kommer fram till. Alla mina bästa upplevelser de senaste åren och det jag minns tydligast är många av de gånger jag sprungit. Om man besöker något nytt ställe så finns det inget bättre sätt att lära känna omgivningen och verkligen uppleva det som då man snörar på sig skorna och planlöst bara springer dit man vill.

Ofta så kan saker som man verkligen minns vara djur man stöter på långt ute i ingenstans. Att på avstånd helt oskyddad från bilen ensam ute i skogen se en älg passera är lite av en upplevelse i sig. Tanken på att man vore chanslös om den skulle känna sig hotad gör verkligen att man känner sig liten, man står bara där väldigt stilla och kollar på den med stor respekt. Det är då man tvingas inse hur svag rent fysiskt människan är, vilket kan vara lätt att glömma då man sitter i bilen, ser djur på TV eller vandrar i skogen med ett gevär då man jagar.

Idag skapades ett till sådant minne, men ett lite mer traumatiskt sådant. Jag vet själv att det är fruktansvärt orationellt, men jag tvingades bokstavligt talat bemöta min extrema rädsla för ormar. Det gick till som så att jag sprang efter en skogsstig, till slut så kom jag fram till ett stenrös som inte var sådär jättestort, och jag trodde mig se att stigen fortsatte efter att man har passerat där. Solen sken på stenarna, och livrädd för ormar som jag är så sprang jag för livet med extremt långa, nästan hoppande steg, för att slippa nudda marken om jag skulle stöta på en orm. Helt plötsligt när jag dundrar på där med hög fart så ser jag en fullvuxen orm precis framför mig, jag får en adrenalinkick så står det härliga till och flyger över ormen. Då jag lyckats ta mig samman efter några minuter så fortsätter jag en liten bit till och kommer till slutet av stenröset, bara för att upptäcka att det är en återvändsgränd.

Extremt försiktigt så går jag 40 meter på kanske 10 minuter, då ser jag ormen igen och den möter min blick. Mitt blod blev till is, jag nästan flög tillbaks i panik och började hyperventilera, sedan såg jag på pulsklockan att min puls skenade iväg till 195 - 200 från en puls på 140 - 150 på bara några sekunder. Jag hörde mig själv skrika "faaaan!" och slå båda händerna för ansiktet i panik. Efter ungefär 20 minuter och nära ett sammanbrott senare så vågade jag försiktigt närma mig igen, att jag hörde rörelse runt i gräset var det som övertygade mig om att jag var tvungen att ta mig därifrån.

Ormen låg kvar på den steniga stigen och solade, det var högt gräs omkring och det enda sättet för mig att ta mig förbi var att, åter igen, hoppa över ormen. Under 10 minuter så försökte jag trots min fobi närma mig den smått och skrämma iväg den. Stod och stampade relativt nära (men på säkert avstånd) för att den skulle bli rädd för vibrationer i backen. Den ignorerade mig helt och hållet, så jag kastade sedan stenar bredvid den för att skrämma den. Den bara kollade på mig och vägrade flytta sig. Jag visste att hoppa över den igen var det enda alternativet, så jag tvekade i säkert 10 minuter till. Tanken på att det var 4 km till närmsta människa om jag skulle bli biten gjorde inte saken bättre, under 4 km promenad så skulle giftet hinna sprida sig riktigt bra. Sedan så tog jag sats och hoppade säkert högre och längre än vad jag någonsin gjort, och sprang vansinnigt snabbt därifrån medan paniken växa inom mig. Lättnaden var otrolig.

Jag vet själv att min rädsla är helt och hållet orationell och borde tränas bort. Det är väldigt svårt att förklara varför reaktionen blir som den blir trots att man vet innerst inne att det inte är farligt. Att jag bokstavligt talat tvingades konfrontera ormen ensam långt från civilisationen och hoppa över den för att kunna ta mig hem gjorde inte saken bättre.

Så är det med löpningen, den bjuder ofta på upplevelser man aldrig glömmer. Det här är däremot den första hemska upplevelsen för mig, men ändå så är jag glad att det inträffade. När jag om några år ser tillbaks på upplevelser som berört mig så kommer dagens incident helt klart att finnas med. En sak är däremot säker hur fruktansvärd den här upplevelsen än var för mig, den fick mig att känna mig mer levande än vilken TV-kväll, krogrunda eller sväng på stan som helst. När jag ser tillbaks på detta minne så kommer jag att minnas med tydlighet och ett leende. Så är det ofta med löpning för mig, även om det för det mesta är harmoniskt och positivt.

Om jag minns något särskilt stadsbesök, krogrunda eller TV-kväll de senaste åren? Kanske lite svagt, men inte ett enda av dom med positiv laddning eller ens ett leende. Sedan så påstår folk att jag är torr som springer "hela tiden" och aldrig dricker alkohol på helgerna. Jag känner mig väldigt mycket mer levande såhär än om jag skulle anamma kritikernas livsstil, det är en sak som är säkert.

Omstart

2011-05-02T06:57:00.000-07:00

Har nu efter månader av medicinskt krångel äntligen kommit igång. Lång historia kort, läkaren envisades med att jag skulle använda mig av långtidsverkande medicin som sitter i hela dagen trots att jag ville ha korttidsverkande för att jag bara vill använda medicin när jag verkligen behöver. Att jag inte kunde träna med medicin i kroppen ignorerades, dom ville vänta och se om det blev bättre med medicinen jag inte ville anpassa mig efter.

Så nu, efter 4 - 5 månader av total inaktivitet, så har jag äntligen fått korttidsverkande medicin och träningen är igång som vanligt igen. Äntligen! Synd bara att priset blev att allt jag byggt upp hunnits med att raserats totalt. Det tar verkligen emot mentalt att lusa fram i ett tempo lägre än 6min/km under högst 7 km, men det är bara att hålla koll på pulsen samtidigt som jag låtsas att det är någon annans otränade kropp jag hjälper till att bygga upp. Kör jag på känsla så vet jag att skadorna kommer som ett brev på posten, lämna mitt löparpsyke och stoltheten hemma och träna smart är det bästa i längden, även om det är jobbigt.

Att jag var tvungen att ta en paus totalt i så lång tid har att göra med bröstsmärtor jag fick då jag sprang med medicin samtidigt som jag blev andfådd av att gå upp för trappor. Att centralstimulerande medicin inte är okej i samband med löpning förstår jag inte, det stjälper snarare än hjälper om någon vill fuska.

Jag är däremot inte bitter och försöker se det positiva med det hela. Med chansen till omstart så har jag passat på att slipa på min löpteknik helt och hållet från första steget. Mitt rullande steg är ett minne blott och jag springer tekniskt sett mycket bättre än tidigare. Mina skor är nu ett par väldigt lätta Saucony Grid Type A4 istället för Asics GT-21x0. Med dessa ändringar så känns steget mycket lättare samtidigt som det tar mindre på kroppen än tidigare. Upplevde att i samma stund som jag bytte skor så kom det bättre steget naturligt, till skillnad från GT-21x0 som nästan tvingar ned hälen i backen trots att man försöker landa på fotens främre del. Klagar inte på GT-21x0 då den har fungerat ypperligt för mig de senaste åren, jag har bara hittat något som fungerar ännu bättre för mig.

Ruskigt ful är den också, omöjlig att missa.
http://www.runningwarehouse.com/descpageMRS-STYP4M2.html

Centralstimulerad löpare

2011-01-20T05:30:00.000-08:00

Medicinerar för tillfället med Concerta mot min ADHD. Ur ett träningsperspektiv så är det väldigt bra på ett sätt, jag får mycket lättare att strukturera upp min vardag och får möjlighet att hinna med träning igen trots att jag går i skola, något som varit omöjligt tidigare. Det som är negativt är att min puls kan bli lite väl hög och jag vet inte om min kropp kommer att anpassa sig till medicinen. Senast så kom pulsen upp i 200bpm under ett vanligt träningspass på 10 km i något som jag i vanliga fall skulle beskriva som behaglig fart. Vilopulsen är även den markant förhöjd.

Det blir ett väldigt dilemma där. Som det ser ut nu så kan jag inte träna med medicinen, men skippar jag den så klarar jag varken skola, vardag eller träning. Då Concerta är långtidsverkande så överväger jag att fråga efter Ritalin istället som inte håller i lika länge, på så sätt skulle medicinen kunna gå ur kroppen då jag ska träna samtidigt som jag fixar övriga delar av min vardag. Anledningen till att jag kunde styra upp träningen så pass bra tidigare var för att jag var arbetslös och kunde lägga all energi jag hade på att fixa den, så fort skola eller jobb har introducerats så har precis allt annat kraschat för mig. Både träning och det sociala.

Träningen ligger fortfarande smått på is då jag är väldigt försiktig då jag provar ut medicin. Men då jag hittat medicinen och dosen som är rätt för mig, då kan 2011 bli det första året med riktig kontinuitet och struktur i träningen för mig. Då kontinuitet är A och O för att utvecklas inom löpning så det otroligt upplyftande att tänka på. Att för första gången kunna bedriva träning som håller i sig i månader och år utan avbrott, att långsamt utvecklas för att bli snabbare och uthålligare utan att stampa på stället längre än nödvändigt kommer att bli helt underbart. Inget mer kaos i vardagen och inom mig som hindrar mig från att lägga ned den tid och energi jag faktiskt vill lägga ned på löpning.

Tanken känns konstig, men trots extremt stort intresse och att jag har sprungit sedan sommaren 2006 så har min svåra ADHD gjort det praktiskt taget omöjligt för mig att ha en kontinuitet och att klara av andra bitar i livet samtidigt. Det är inte förens i år, 2011, som jag kan börja träna "på riktigt" och verkligen fullfölja mina träningsplaner och utvecklas så som jag alltid har velat.

Träning utan MP3

2010-11-13T03:18:00.000-08:00

Har upptäckt att jag alltid springer snabbare utan MP3 än vad jag gör med MP3 praktiskt taget. Eller kanske närmare sanningen, jag blir lättare understimulerad utan MP3 och vill pressa mig själv hårdare för att göra saker mer spännande. Springer jag med musik då är det lättare att bara slappna av, lyssna på musiken och låta träningen flyta på i det planerade lugna tempot.

Jag misstänker att det är lite av samma anledning till varför, då jag under tiden jag skejtade, körde mycket hårdare då jag var själv än då jag hade polar med mig. Med folk att hänga och snacka med så fokuserade man inte lika mycket på det man gjorde och saker omkring blev också viktiga, men utan folk omkring mig att fokusera på så var jag tvungen att se till att det hände något. I löpningens fall så är musiken folket runt omkring mig, synd bara att ett lågt många gånger är till en fördel ur tränings och återhämtningssyfte. Hur kul det än må vara att köra slut på sig själv helt och hållet.

Kan inte beskriva hur bra det känns att jag börjar komma tillbaks igen. Är nu uppe i 40 km i veckan ca och 1 - 2 styrketräningsdagar på det beroende på om jag kör helkroppspass eller 2split.

Idag så är 15 km i väldigt lugnt tempo (6.10) på schemat, tänkte som jag tidigare skrivit långsamt bygga upp min uthållighet och vänja kroppen vid mängdträning innan jag fokuserar på någon hastighet alls, tålamodet prövas verkligen... Även om jag inte kan låta bli att springa i alla uppförsbackar jag ser och undvika lätta vägar, så det blir väl lite dold hastighetsträning ändå.

Tappad kondition

2010-10-26T10:05:00.000-07:00

Att kondition är färskvara fick jag verkligen smaka på idag. Efter att ha varit sjuk i 2 veckor och enbart legat på mitt rum utan att överdriva, så är verkligen min kondition körd i botten. Sprang idag 5 km på en tid som inte vill skriva in här och påminnas om senare. Skönt att vara igång igen efter så pass lång tid, och helkroppspasset styrketräning igår i kombination med att jag fortfarande är småförkyld kan nog ha spelat in till att jag inte fungerade som jag skulle idag.

Hur som haver, jag börjar komma igång någorlunda igen och jag tänkte börja riktigt lugnt. 2 veckor där maxpulsen får ligga på max 160 tänkte jag som grund med en del fokus på att öka uthållighet och så igen, sedan när det börjar komma tillbaks så tänker jag successivt börja träna hårdare och hårdare igen.

Träningsglädje

2010-10-12T04:07:00.001-07:00

Sedan jag anmälde mig till Göteborgsvarvet så känner jag, tvärtom mot för vad jag först trodde, att träningsglädjen mer och mer har dött. Det har nog mycket att göra med att jag ställt in mig mentalt på långdistans/marathon, och att jag nu "måste" lägga upp träningen helt annorlunda för att springa kortare lopp. En typ av löpning jag inte alls uppskattar lika mycket, jag gillar de riktigt långa rundorna där kroppen börjar kännas riktigt mör men då man bara maler på ändå.
Det jag kom fram till igår då jag låg och funderade över situationen är att jag inte ska träna främst för att springa 21 km snabbt, jag ska fortfarande träna för marathon. Det jag tänker göra är att springa Göteborgsvarvet som ett träningslopp bara för att testa en tävling så att säga, för att senare mot sommaren/hösten springa ett mindre marathon någonstans i Sverige istället. Känns helt sjukt, men jag kan inte alls uppskatta att springa kortare distanser snabbt lika mycket som att verkligen mala på länge. Tycker till och med att ett långdistanspass på 20 - 30 km nästan alltid är häftigare och roligare än att sätta nytt personbästa på 10 km, även om personbästa alltid är helt underbart men på ett helt annat plan.

Dags att återfå träningsglädjen, färre korta snabbdistanspass, mindre fokus på att få en bra tid på Göteborgsvarvet. Istället mer fokus på att fixa marathon på en schysst tid till sommaren, mer långdistans, terräng och backträning. Det är den typen av löpning jag tycker är roligast och mest njutbar, så den tänker jag fortsätta med. Aldrig mer kompromissa bort löpglädjen för resultat.

Frosseri

2010-09-12T12:45:00.000-07:00

Jag har tidigare skrivit om mina problem att äta tillräckligt då jag tränar, jag upplever helt enkelt inte någon direkt hunger att prata om efter träning och så äter jag gärna inte så mycket under dagen innan träning. Effekten av det här som jag har märkt av är att orken under träning är sämre då jag tränar mycket, kroppen får inte en chans att tillgodogöra sig tillräckligt med energi på något sätt är min vilda gissning. Efter perioder av hård träning så brukar jag ha en vilodag där jag riktigt frossar i mig allt jag kommer över, då finns det inget stopp på min hunger. Idag var nog ett typexempel, jag har smält i mig fruktansvärda mängder bröd, jordnötter, godis, pasta och annan mat full av energi. Effekten av dessa dagar är att jag dagen efter känner mig helt fulltankad och får ett skönt tryck igen i träningen.
Med skönt tryck så är det som märks mest högre hastighet på lägre puls, men även att benen inte känns lika stumma. Ofta så brukar de 2 sista träningsdagarna innan min frossardag vara riktigt hemska, känner nästan att kroppen gråter efter energi/kolhydradrika livsmedel, som om det inte vore mycket glykogen kvar i musklerna. Långdistans dessa dagar är verkligen inte att tänka på.

Det jag upptäckte här om dagen däremot var att jag fungerade inte alls så dåligt på träningen ifall jag ätit både en stabil frukost och en stabil lunch innan träningen, till skillnad från innan då jag nöjde mig med enbart en lättare lunch med hälften grönsaker för att inte känna mig slö i spåret. Känslan av sprudlande energi jag fick av att äta ordentligt samma dag var riktigt skön, och jag överväger att börja äta mer på mina träningsdagar och skippar min frossardag för att se om jag mår bättre så. Jag kan erkänna det, jag mår inte bra av att springa på energiunderskott 5 - 6 dagar/vecka för att sedan försöka äta igen allt under 1 av helgdagarna. Mer balans i kosten är väl det jag borde försöka sträva efter, kan jag inte äta tillräckligt efter träning så får jag väl se till att äta ordentligt innan och tillräckligt för att återhämta mig bra efter. Rent spontant så känns det mycket snällare mot kroppen om jag lär mig äta så.

Min träning har för övrigt varit helt okej, det blev 8 km i fredags och 14 km i lördags. Tänkte börja lugnt efter uppehållet, det var tänkt att 8 km skulle vara 5 km från början och 14 km skulle egentligen vara 10 km. Men ja, det är svårt att lägga band på sig då man har spring i hela kroppen och har nya fantastiska stigar i skog och natur att utforska. Tidigare så hatade jag naturen kring Göteborg/Mölnlycke och längtade bara hem till barrskogen, nu så fascineras jag ändå lite av sjöarna, lövskogen och all omväxling som det innebär. Hittar man rätt ställen att springa så är det riktigt avkopplande och schysst även här.

... men visst saknar jag mitt kära Norrland ändå.

Stillastående

2010-09-05T12:14:00.001-07:00

Sedan Juni i år (3 månader) så har min träning stått helt still och till och med backat en del. Har haft väldigt mycket att stå i, bland annat en flytt från de sköna barrskogarna i norr till de lite mindre personliga lövskogarna här nere i Mölnlycke osv. Väl i Mölnlycke så släppte stressen med boende och allt och jag har återigen börjat springa, har även skrivit träningsschema för 4 veckor frammåt där mellan 60 - 70 km någolunda lugn grundträning per vecka ligger grund.

En förändring jag gjort i schemat är att jag numera har slängt in en dag teknikträning i veckan efter lite inspiration från Dunceor, hur det kommer att påverka min löpning återstår att se men jag är positiv till det. Men hur jag förklarar mina 3 månader av nästan frånvaro från löpningen? Kan nog faktiskt erkänna att jag har mått skitdåligt, sömnen har inte fungerat alls och jag har varit allmänt stressad över hur min skolgång till hösten skulle se ut.

Så vad har hänt sedan dess? Jag har flyttat ifrån mitt föräldrahem i Västernorrland för andra gången och bor nu på ett internat i anslutning till den (i mitt tycke) mycket bra folkhögskolan Wendelberg där jag läser naturinriktningen. Målet efter att jag kompletterat mina betyg är att läsa nutritionistutbildningen i Stockholm, om jag når hela vägen dit återstår att se. På skolan får jag även vegansk hemlagad mat 3 gånger/dag som är helt fantastisk både smakmässigt och näringsmässigt och går väldigt hand i hand med träningen. Jag känner mig nu otroligt avslappnad med tillvaron och mår mycket bättre än vad jag gjort på hela sommaren. Träningen har därför börjat gå frammåt igen och jag sover som ett litet barn om nätterna. Har även övervägt att börja springa med någon klubb eller dylikt till våren eller nästa höst. Sedan så är jag även anmäld till mitt första lopp, Göteborgsvarvet (vill börja på hemmaplan) - så jag ligger inte helt på latsidan. Planerna för Stockholm Marathon har däremot skrotats till studiernas fördel, men jag planerar ändå att träna inför marathondistans och springa några fler lopp till sommaren som jag antagligen kommer att spendera kring Västernorrland.

Så snart träningen kommit i rullning igen så kommer jag att uppdatera bloggen mer regelbundet.

Tankar kring styrketräning

2010-07-07T00:33:00.000-07:00

Som ni få som följer bloggen märkt så har jag en extrem beslutsångest för hur jag ska lägga upp min träning, och jag har fortfarande inte bestämt mig för något "ordentligt" att testa. Just nu så kör jag en relativt sporadisk träning men ändå strikta riktlinjer. Jag strävar efter att köra 3 st kvalitépass i veckan och 2 - 3 st återhämtningspass just nu, utöver det så kör jag styrketräning överkropp. Det jag har beslutsångest över nu är att jag har märkt att min kropp reagerar väldigt bra på styrketräning och jag känner att jag har potential där, så jag funderar på att slänga in styrka på benen också.
"Problemet" är bara att jag lägger på mig muskelmassa väldigt lätt och mina vader/ben är redan tillräckligt stora enbart från att springa, mer än det är nu skulle bara sinka löpningen. Däremot så är det så otroligt kul att öka och känna hur muskler i kroppen blir större och starkare så jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska börja träna mina ben på gymmet eller om jag ska låta löpningen vara tillräcklig benträning.

Just nu lutar det nog åt att testa styrketräna mina ben i 2 månader och se hur det känns. Fan ta min besatthet kring vältränade, ådriga och muskulösa ben hehe.

Pust flås stön stånk

2010-07-01T13:24:00.000-07:00

Körde 4 km backträning/terräng idag + 6 km snabbdistans direkt efter, var riktigt mörbultad efter vill jag lova. Testade springa en del helt utanför dom redan bökiga småstigarna så att det blev helt obanat, kändes riktigt häftigt men det var så sjukt svårsprunget där så jag sprang inte obanat särskilt länge. Då jag flyttar till Göteborg (Mölndal) i höst så kommer jag helt klart att vilja leta upp en lite lättare skog (som inte är ett berg, bokstavligt talat) och springa mer obanat där nere.

Passet idag var mycket mer njutbart än gårdagens, det passet var inte dåligt men omständigheterna var hemska som jag skrev om i tidigare inlägg. Pulsen visade 54 istället för 83 idag då jag stod ute och tog på mig knäppte igång klockan redo att springa, vet fortfarande inte varför pulsen var så galet hög innan men jag gissar på kombination av förkylning och väldigt hög värme ute.

Skippade styrketräningen idag till förmån för hårdare löpning så imorgon tänkte jag köra "vilodag" med styrketräning överkropp förmiddag och simning på kvällen. Som ni som följer bloggen kanske märkt så skriver jag inga tider, puls under passet osv. Det beror främst på att jag vill skippa den pressen och har koll på det i loggboken på datorn, och så tycker iallafall jag att det känns roligare att skriva om löpning som upplevelse än resultat som i mina ögon inte är riktigt är lika intressant. Inte sagt att resultat är oviktigt, jag älskar verkligen när det går framåt, men personligen så är jag mer intresserad av att läsa om andras upplevelser än resultat, och tycker även att det är roligare att skriva om löpning och träning på så vis.

Sedan så är jag i stort behov av nya skor nu också känner jag, överväger att ge Asics 2150 en chans ändå då mina knän skriker efter ett par schyssta skor att springa långdistans i. För övrigt så överväger jag att skippa Stockholm Marathon 2011, jag planerar fortfarande att försöka träna som om jag skulle springa det men jag ska börja ny skola, flytta och annat i höst så jag vågar inte ta på mig för mycket stora projekt samtidigt.

Ursäkta rörigt inlägg, hade ganska mycket tankar om 100 olika saker just nu. Ska uppdatera oftare och mindre rörigt i fortsättningen hade jag tänkt. Får se om jag tankar upp mina tider och genomsnittspuls framöver också, men just nu känns det faktiskt fint att bara hålla koll på det helt själv.

Löparmage

2010-06-30T17:00:00.000-07:00

Den här dagn var det mardrömspass utan dess like. Det var inte för att det kände särskilt tungt eller så (trots uppehåll), utan de var för att allt som kunde gå fel gick fel.
Min känsliga mage mådde kasst efter att jag ätit lite väl annorlunda och dålig mat så jag sprang med magknip i spöregn och åska. Det var meningen at jag skulle köra 10 km men jag var tvungen att bryta efter 8 för att springa hem på toa, löparmagen är ett faktum.

Eftersom jag är väldigt medveten om att magen kan krångla när man kör långdistans* så har jag likt många löpare alltid toapapper på mig om jag är långt ute i skogen, men precis när jag trodde mig ha hittat ett ställe så började det spöregna som in åt helvete och jag fick fortsätta hem med magknip. Jag antar att det var "Guds" sätt att säga:
- Inte i min skog, din jävel!

Och ja, jag uträttar hellre mina behov i skogen än att tvingas bryta. There is no fucking cancel!

*och nej, jag räknar inte 8 - 10 km som långdistans, det här var bara otur

Till något trevligare än krånglande mage, dagens planering:
*Styrketräning överkropp om 30 min
*10 km terräng eller 15 km asfalt beroende på hur jag känner i eftermiddag

2010-06-28T02:42:00.002-07:00

Hög vilopuls

2010-06-28T02:42:00.001-07:00

Min vilopuls slår nu 64 slag i minuten istället för mina vanliga 48, jag tror faktiskt att jag byter ut träningen mot långpromenad idag. Hoppas verkligen att det är förkyningen (nästäppa och lite snuvig) och inte någon jobbig överträning det beror på. Har haft uppehåll säkert 1 - 2 veckor nu sedan senast jag sprang då jag efter 6 - 7 km i vanligt tempo var tvungen att bryta för att hela kroppen kändes helt slutkörd och stum, men strax efter det, om jag inte redan var det, så blev jag förkyld så jag håller tummarna att det är därför min puls är så hög just nu.

Uppdatering

2010-06-26T06:48:00.000-07:00

Har varit dålig på att uppdatera så kan dra en lite snabb resumé över vad som har hänt sedan sist:

- Har börja slänga in mer 20 km pass i mitt schema
- Har börjat köra lugnare på mina lugna pass
- Har börjat köra hårdare på mina hårda pass
- Har fortsatt tappa vikt men har slutat bry mig, jag mår superbra och de som påpekar att jag borde äta upp mig har ingen som helst koll själva på näringslära. Utgår från att så länge jag fortsätter att utvecklas och äter tills jag är mätt och glad så finns det inget att oroa sig för.

Slänger även upp 2 bilder på dagsformen på ben och armar, kan vara kul att se tillbaks på om något år eller två då det gått framåt.

Början på överträning

2010-05-10T07:38:00.001-07:00

Min vilopuls är snäppet högre än vanligt och jag känner mig lite segare än vanligt, jag kan ju erkänna att jag inte följde mitt lite väl lugna schema och det kommer jag nog aldrig att göra heller. Vad jag däremot ska göra är att fortsätta lyssna på kroppen och lära mig av mitt misstag och minska träningsmängden lite tills den är redo att öka igen. Sitter och har abstinens efter att få ta ut mig helt känner jag låter bli för att kroppen ska få en chans att träna ordentligt senare istället.

Jag har även hittat kaloribalans tror jag även om det går smått nedåt ibland, då ökar jag mängden energi ytterligare. Det känns bra att jag har koll på maten nu och inte rasar ned på samma sätt som innan trots att jag tryckte i mig allt jag kunde. Jag löste det problemet genom att äta lite mer raffinerad mat, minska lite på grönsaker och öka mängden fett i form av olja till maten rejält. Just nu äter jag ca 400g broccoli om dagen som enda källa till frukt och grönt så att säga, funderar på att slopa lite kolhydrater för att lämna utrymme till mer grönsaker och öka mängden fett ytterligare för att ligga på balans. Det har absolut inte att göra med att jag underskattar grönsaker på något vis att jag äter så lite, det har mestadels att göra med att jag vill ha utrymme för mer energi på tallriken och inte klarar av att äta mer.

Har räknat ut på ett ungefär att jag äter mellan 3000 - 4000 kcal/dag beroende på vad jag tränar, till middag så brukar jag se till att få i mig ca 400 kcal fett i form av olja. Riktigt gott sätt att tillsätta extra kalorier och slippa ytterligare viktnedgång, jag klagar inte. Om någon undrar varför jag är så rädd för att gå ned ytterligare så kan jag citera en kille på ett spelforum som missuppfattade min träningsmängd på något sätt:

"Så du kör ett halvmarathon varje pass? Iförsig går det att tro på, inte ens fett på käkbenet. Ser ut som hockeyspelarna från CCCP ju."

Vilodagar (är av ondo)

2010-05-03T19:33:00.000-07:00

Det är nog få saker som är lika påfrestande för mitt psyke som vilodagar, jag vill träna väldigt mycket mer än vad min kropp vill. Jag har innan tränat då jag känt för det utan att reflektera särskilt mycket över hur mycket jag stegrat eller så, vilodagar tog jag när jag kände för det men jag gissar att jag snittade på åtminstone 6 - 7 dagar i veckan för det mesta.

Efter att en kille jag snackat en del träning och så med påpekade att jag tränade oroväckande hårt så började jag fundera över hur min träning såg ut och hur mycket jag har stegrat, och det var inte alls kul att fundera över. Jag vet själv så väl hur mycket jag borde träna på pappret och hur lite jag borde öka, men det är desto svårare att leva som man lär. Nu har jag dragit ned på träningsmängden ganska rejält och tänkte återgå till att öka 10% vecka ett tag, jag hoppas innerligt att jag snart slipper de 2 inplanerade vilodagarna och kan öka antalet mil i veckan till något som faktiskt känns mer.

Måndag:
5 km snabbdistans

Tisdag:
Styrketräning överkropp

Onsdag:
10 km intervaller

Torsdag:
Vilodag

Fredag:
15 - 20 km lågintesiv

Lördag:
Vilodag

Söndag:
Styrketräning ben

Jag ogillar skarpt att jag bara springer 5 km på måndagen, det känns inte ens som att man hinner komma igång då förens passet väl är slut. Jag vill suga på karamellen längre än så, träningen är min höjdpunkt på dagen och jag vill verkligen att den ska vara så länge som möjligt. Som det känns just nu så är det fredagens pass som är helt klart roligast men även onsdagens 10 km intervaller kan bli riktigt kul. Resterande 5 dagar ser jag nästan som vilodagar då det är så lite träning, och ja lustig som jag är så ser jag dagarna där jag styrketränar som vilodagar och en chans för kroppen att återhämta sig från löpningen.

Känner mig gnällig nu men det känns faktiskt riktigt jobbigt att behöva dra ned träningsmängden så pass mycket, känns knappt som träning längre förutom 2 dagar i veckan. Aja, skynda långsamt heter det ju och fortsätter jag att ta det lugnt och ökar 10%/vecka så är jag till slut uppe i samma träningsmängd som innan. Hellre långsiktig "tråkig" träning ett tag än att bli övertränad och behöva ta ett uppehåll helt och hållet, än så länge så har jag som tur inte känt av symptom av överträning.

Har någon kritik eller förslag på ändringar i schemat så lyssnar jag mer än gärna och kan göra ändringar ifall det känns vettigt.

Edit:
Jag känner själv att jag inte kan hålla det där schemat, jag fortsätter nog med att springa allra minst 4 mil/vecka och 2 pass styrketräning. Målet därifrån är att öka ytterligare, så klart. Det jag har att lära från det här schemat är nog mer snabbhetsträning vilket jag behöver milt sagt. Än så länge så har jag ökat ganska rejält i mängd och intensitet utan problem, resultateten fortsätter att komma och både arbetspulsen och vilopulsen fortsätter att förbättras. Som Rory sa, är det inte trasigt så varför laga. Ska däremot hålla ögonen öppna för symptom av överträning, balansen mellan att träna hårt och överträning är hårfin.

Still Alive

2010-04-23T19:42:00.000-07:00

Hade sjukt kul när jag sprang igår, det blev 15 km med en hel del backar och obanat. När jag sprungit lite random i skogen ett tag så klampade jag rakt ned i en riktigt otrevlig vattengrop och då var det bara till att springa återstående 10 km i dyngsura skor, back to nature!

Annars så körde jag styrketräning idag, armar + rygg. Imorgon (lördag) så ska jag tvinga mig själv att ha en hel vilodag utan någon form av träning, inget jag ser fram emot vill jag lova. Får väl fylla ut dagen med en del skogspromenad och spelande även om det blir långsamt. Tänkte skriva ett längre inlägg från början men jag blev så sjukt sömnnig så att jag avslutar redan nu, riktigt meningslöst inlägg.

Halsont?

2010-04-18T23:48:00.000-07:00

Är osäker på om det är början till halsont jag har eller inte så jag skippade träningen idag för att vara på den säkra sidan. Om allt går som det ska imorgon så står styrketräning på schemat imorgon, då är det armar och rygg som gäller vilket även det börjar bli ganska kul.

Även om jag praktiskt taget tränar varje dag och i mina ögon lägger upp träningen bra så börjar jag bli stressad över att jag inte har ett schema att följa. Utvecklingen går fortfarande framåt men risken utan schema är att jag kör för mycket på känsla och vad jag tycker är kul hellre än vad som faktiskt är bra för mig. Visst ska träningen vara kul, men eftersom jag av någon anledning brinner för backträning och annat krävande så är risken att det blir lite enformigt och sliter onödigt mycket på mig.

Eftersom jag fortfarande är i ganska usel form jämfört med innan mitt långa uppehåll så känner jag inte för att börja skriva ned tider och liknande än, men det går hur som helst framåt och det är riktigt roligt att kolla igenom gamla träningspass på datorn för att se hur distanserna blivit längre, snittfarten har blivit högre och pulsen har blivit lägre sedan Januari. Är även lite imponerad över att jag äntligen har lyckats tänka långsiktigt genom att leva som jag lärt och skynda långsamt istället för att stressa allt som jag har en förmåga att göra. Allt ska annars hända direkt, helst igår.

Styrketräning

2010-04-13T17:37:00.000-07:00

Körde 10 km i lugnt tempo igår och det var ett riktigt skönt pass bortsett från en sak; jag börjar få känningar i mina knän. Tror att jag har börjat för hårt på asfalt nu så jag ska ta det lite lugnare i fortsättningen, idag körde jag en vilodag från löpningen och körde styrketräning hemma med hantlar till exempel. Tog även vilodag i förrgår och körde magträning med vikter hemma. Det är jobbigt att behöva ta paus från löpningen men jag tränar hellre långsiktigt och slänger in lite "vilodagar" än att köra slut på mina knän så att jag inte kan springa på väldigt lång tid. Funderar på att ta en till vilodag imorgon och köra träningscykel eller crosstrainer på gymmet, visst är det oinspirerande att träna kondition inomhus men hellre det än att inte träna alls.

Myslöpning

2010-04-11T20:48:00.000-07:00

Igår så körde jag en lugn 13 km mysrunda i solen, det var längesedan det kändes så otroligt bra att springa. Missförstå mig rätt, det känns iallafall för mig nästan alltid bra att springa. Men att för första gången i år springa i t-shirt medans det är riktigt fint väder är något särskilt, även om jag haft många bra pass i vinter också. Ser redan fram emot alla rundor på för mig outforskade små skogsstigar långt ute i ingenstans för att med hjälp av min Garmin hitta hem igen och hitta nya favoritrundor och smultronställen. Förr i tiden så var den första "sommardagen" då jag kunde skejta utomhus första gången för året, det gjorde jag också igår men det var inte alls samma känsla.

Skateboarden känns som ett kapitel som är förbi nu i mitt liv och jag vill bara lägga all min energi på att springa. Eftersom jag har skejtat sedan 2002 så trodde jag att en sådan prioritering skulle kännas jobbig, men ska jag vara ärlig så ser jag mest fram emot att slippa stressen att behöva ägna mig åt 1000 olika saker och som sagt att kunna lägga all min energi på löpningen. Eller... jag använder faktiskt 2 dagar i veckan till styrketräning, men det är mest för att komplettera löpningen så att jag slipper råka ut för skador och så att jag kan springa mer och bättre.

Skejten är död, länge leve löpningen!

Nyårslöften

2010-04-08T17:18:00.000-07:00

Jag var på gymmet idag den tid det brukade vara mest folk i januari - februari, nu i April samma tid så var det praktiskt taget helt tomt. Visst hade det varit bra om fler hade börjat leva hälsosammare och tränat, men ska jag vara ärlig och egoistisk så är jag mest nöjd över att folk ger upp så att jag slipper köa. Det finns inget ljuvare än krossade drömmar om sexpack till beachen och brutna nyårslöften hehe.

Tog en vilodag från löpningen och styrketränade idag istället. Jag tror att jag ska lägga upp mitt schema som så att jag springer 5 dagar i veckan och styrketränar 2. Jag är medveten om att det inte är mest optimalt, men eftersom jag måste kompromissa med antalet träningstillfällen så kör jag ett av passen rygg, mage och armar och ett av passen fokuserar jag enbart på ben. Överväger däremot att någon dag köra löpning på morgonen och sedan slänga in magträning på eftermiddag så slipper jag ha för mycket på passet där jag kör överkropp. Det och så föredrar jag att köra olika magövningar hemma på golvet och köra crunches med vikter istället för någon halvkass maskin på gymmet.

Nu ska jag vräka i mig massvis med mat, dagens höjdpunkt.

10 km asfalt

2010-04-07T18:15:00.000-07:00

Första 10 km asfalt för i år avklarat, känns riktigt bra. Invigde även mina nya skor och dom satt som gjutna direkt, kunde inte ha gått bättre. Det enda jag har att anmärka på är att jag har lite ont i höger knä då jag inte har sprungit asfalt på evigheter känns det som, och så hade jag lite ont sedan innan. Hoppas verkligen att snön är borta snart så att jag kan springa mer terräng som jag brukar, inte alls lika roligt att avverka kilometer efter kilometer bara asfalt.

Nya skor

2010-04-06T18:59:00.000-07:00

Har idag varit och införskaffat mig ett par nya skor att springa i, känns riktigt bra då mina gamla trotjänare börjat bli riktigt stumma. Det blev ett par Asics den här gången också, ett par Gel-Virage 4. Första intrycket var att dom var mycket skönare än mina gamla skor, och ändå så gillade jag mina gamla skor riktigt mycket. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Dom kändes väldigt lätta, mjuka och mer avskalade än mina gamla GT 2140. Jag älskar verkligen känslan i dessa skor.

Tänker ta mig ett kort pass på 5 km för att inviga mina nya skor och strumpor ikväll så kör jag ett längre pass imorgon, det ska bli riktigt kul. För övrigt så svängde jag förbi på pressbyrån och införskaffade nya Runner's World efter skoinköpet, dagen kunde ha varit bra mycket sämre.

Första passet

2010-04-04T17:08:00.000-07:00

Första gången jag sprang idag på väldigt länge, det gick uselt rent ut sagt. Hostan sitter fortfarande kvar lite och jag har haft ett väldigt långt uppehåll så pulsen stegrade till förbannelse, även när jag tog gångpaus en längre stund så låg den på mellan 135 - 140. Att jag för första gången testade att äta en macka innan jag stack ut och sprang då det var längesedan jag åt senast gjorde inte saken bättre, mestadels dålig mage som tvingade mig till gångpauser. Det och att jag blev lite lätt yr. 9,5 km blev det iallafall även om jag borde ha nöjt mig med 5 km med tanke på mitt skick och omständigheterna med den där mackan.

Det som var positivt var självklart att få komma ut i vårsolen och att få snöra på sig skorna igen. Även om det gick uselt så tar jag det inte hårt alls då jag bara försöker ta det väldigt lugnt nu första 2 - 3 veckorna, man kan inte förvänta sig något annat när man fortfarande är lite förkyld efter ett långt uppehåll. Glad vilket som att jag äntligen kan börja springa igen, ska fira det genom att surpla i mig en kanna med vitt te nu.

Friskhetstecken

2010-04-02T05:46:00.000-07:00

Jag har inte vågat göra det på länge med rädsla för hur mycket kondition jag antagligen har tappat, men nu gjorde jag det ändå. Jag tog en titt i SportTracks och kollade upp när jag senast sprang. Jag ser att senast jag sprang var den 12e Mars, vilket innebär att jag inte har varit sjuk lika länge som jag tidigare har inbillat mig. Det är nog bara tiden som går väldigt långsamt när man inte "får" träna. Väldigt underligt med ett sådant långt uppehåll, det blir nästan lite av en identitetskris när man inte vet vad man ska göra på dagarna.

När jag inte får springa så känner jag mig som en helt annan person och jag vet inte riktigt vem jag är, jag blir helt apatisk och sitter bara och kollar runt på forum och spelar saker hela dagarna. Men träningen kommer att bli desto mer njutbar efter ett sådant här långt uppehåll, jag kommer verkligen att suga i mig varenda stund ute och springa varenda backe som om det vore den sista. Må låta väldigt överdramatiskt på alla sätt och vis och jag kan hålla med om att visst, lite överdrivet är det kanske. Men man inser inte hur mycket något egentligen är värt förens det är borta, och nu när jag inte har sprungit på väldigt länge så känner jag verkligen så. Halva jag försvinner verkligen när jag inte kan träna, och jag hoppas verkligen att jag håller mig så pass frisk under livet att jag aldrig någonsin behöver ge upp löpningen. För ett liv utan att möjlighet att springa är inte ett värdigt liv, det har jag lärt mig av dessa veckor framför datorn.

Och för att inte glömma titeln på inlägget, hostan är praktiskt taget borta och jag kan börja springa vilken dag som helst. Då kommer mina första inlägg om träning att skrivas och läsningen blir förhoppningsvis mer givande än när jag sitter här gnällig som få med abstinensbesvär.

Träning + musik = dålig hörsel?

2010-03-29T05:56:00.000-07:00

En sak som jag har funderat på en del det senaste året är den långvariga effekten av att hela tiden lyssna på musik när man tränar om man dessutom tränar dagligen. Att hela tiden ha en mp3 med sig när man springer känns inte långsiktigt alls, visst är mp3 och dess föregångare relativt nytt men hur effekten av att träna med öronproppar dagligen i 20 år till vill jag inte ens fundera på.

Jag har själv börjat lära mig att skippa musik under passen mer och mer nu och lära mig uppskatta att jag helt och hållet får tid för mig själv istället. Det tog emot att springa utan mp3 från början, det gjorde det verkligen. Men att inte lära sig springa utan musik och fortsätta att använda sig av öronpluggar så att säga kanske 1 timme om dagen utslaget på en längre tid kan verkligen inte vara bra för hörseln.

Jag vet egentligen inte vad jag vill med det här inlägget, antagligen bara påminna mig själv om att ta det lugnt med musiken så att jag kan fortsätta njuta av musik lika mycket när jag är 40. Känns inte som att det finns tillräckligt mycket dokumenterat om långvarigt bruk av portabel musik, och jag har inbillat mig att den här generationen så att säga kommer att få väldiga problem med hörseln om inte vanor eller tekniken förändras.

Och nej, jag kommer aldrig att sluta träna med musik helt och hållet. Jag kommer däremot att skära ned på mitt musikmissbruk ganska rejält under träning för att inte behöva ångra mig senare i livet. Better safe than sorry.

Edit:
Såg nu i efterhand att det här inlägget var otroligt rörigt och verkligen våldtog det svenska språket. Jag orkar hur som helst inte ändra något för att göra det mer lättläsligt och korrekt, ämnet känns inte tillräckligt viktigt för det.

Runoholic

2010-03-28T08:20:00.000-07:00

Efter på tok för lite sömn på grund av skrikande fyllon så sitter jag här riktigt tidigt på morgonen med tankar kring träning och alkohol. I vanlig ordning när jag har sovit för lite så kommer det antagligen bli en vägg av text då jag överanalyserar allt när jag är trött och kan skriva på i evigheter.

Jag kommer aldrig att förstå mig på människor som behandlar sin kropp som en slit och släng vara och bryter ned den med allt möjligt gift dom kommer över. Vi har bara en enda kropp och den ska vi ha med oss hela livet. Och enligt mig enda liv. Somliga ursäktar ett självdestruktivt leverne med att man bara lever en gång. Tanken som slår mig direkt då är att vad är det för liv om man måste ödsla så mycket tid och hälsa på att befinna sig i ett berusat tillstånd? Personligen så vill jag inte kasta bort en enda sekund på berusningsmedel eller en enda dag på baksmälla, jag vill leva mitt liv till fullo.

Många verkar inte ens ifrågasätta om dom gillar att dricka eller om det finns några alternativ, det är bara något man ska göra varenda helg helt enkelt. Praktiskt taget varenda gång jag drack alkohol när det begav sig så funderade jag alltid på varför jag drack, det kändes så fruktansvärt onödigt och folk agerade som idioter. En utekväll slutade sällan bra för ett helt sällskap, alltid någon som mådde dåligt, fick stryk eller spydde. Och baksmälla hade allihopa alltid, att en hel helg kunde försvinna på grund av alkohol var inte ovanligt. Nu må det låta väldigt tragiskt och sjävldestruktivt, men så ser det ut för många idag. Och jag räknar det som att helgen försvinner om man super fredagen och ligger hemma och mår dåligt hela lördagen på grund av alkoholens effekter.

Efter att ha observerat det hela ett tag så drog jag till slut bara i handbromsen och tänkte "vad fan håller jag på med" och slutade väldigt tvärt. Efter det att jag slutade med alkohol så känns mitt liv mycket positivare och jag har lättare att fokusera på mina mål, dessutom så får jag fler träningsdagar i veckan och bättre effekt från träningen. Jag upplever dessutom att livsglädjen är mer påtaglig i och med att jag inte behöver någon substans för att fylla mitt liv med mening, istället så springer jag.

Ett annat exempel på en skön känsla är att efter en utekväll med polare sticka hem tidigare än alla andra (som börjar bli riktigt fulla) och sätta sig hemma och avnjuta musik och dricka grönt te istället. Känslan av att vakna dagen efter och verkligen må hur bra som helst i både kropp och själ (medans alla andra är bakfulla eller i värsta fall fortfarande festar) för att sedan äta en lätt frukost och dra ut och springa i morgonsolen en skön sommarmorgon är oslagbar. Att veta att man är ute och har en underbar naturupplevelse tidigt på morgonen med kvittrande fåglar i den nyvakna skogen och en betydelsefull dag framför sig istället för att ligga hemma i baksmälla är verkligen en hur belönande känsla som helst. Det må låta extremt cheesy och löjligt av en 21åring att skriva något sådant, men å andra sidan så krävs det självinsikt och cohones för att i överhuvudtaget komma fram till något sådant och stå på sig för en sådan sak så det har jag inga problem med. Jag fyller mycket hellre mina dagar med liv, välmående och minnen än alkohol och sena nätter med alkoholiserade människor.

Jag må vara värsta mesen på pappret och det är jag väldigt bekväm med, jag vet vad jag vill ha ut av mitt liv och har en passion i allt jag gör. Jag har till skillnad från många helgalkoholister där ute faktiskt stannat upp och tänkt efter vad jag vill göra med mitt liv, vad som får mig att må bra. Och när ni ligger där hemma med fruktansvärd bakfylla en lördag morgon så är jag där ute och springer i morgonsolen med ett leende på läpparna, leende för att jag gick hem tidigare och drack en kopp te istället, för att kunna få uppleva denna underbara stund för mig själv ute i obanad terräng i skogen.

Straight edge against the current.

Klängig förkylning

2010-03-27T03:45:00.000-07:00

Den här förkylningen var minst sagt brutal, träningen har uteblivit länge nu och jag hostar sönder så fort jag tar ett steg utanför dörren. Energin att göra något att äta har varit väldigt låg så jag har försökt att äta extremt energi och näringsrika livsmedel när jag väl äter, dvs mycket grönsaker och protein spetsat med massvis med olja. Jag har knappt något minne från de senaste dagarna heller, dygnsrytm är helt förstörd och jag sover fler timmar per dygn än vad jag är vaken. I förrgår så sov jag till exempel 16 timmar och var vaken 8, tror det var något liknande idag också. Dagarna bara flyter in i varandra och jag har ingen koll på tid och rum längre.

Jag var optimistisk förut och trodde att jag kunde börja träna igen i fredags, såhär i efterhand så har tiden utvisat att jag trodde fel. Nu hoppas jag på att kunna börja träna igen på Onsdag, då har det antagligen gått ungefär 3 veckor utan ordentlig träning och jag börjar bli riktigt desperat. En hel del snö har börjat smälta bort sen senast jag sprang så jag får nog börja lugnt oavsett vad jag egentligen vill. Helst av allt vill jag bara snöra på mig skorna så fort den mest brutala hostan försvinner och springa mina skor till flis, men jag antar att då sitter jag nog snart här igen sjukare än innan och gnäller över att jag borde ha tagit det lugnare.

Funderingar kring återhämtning

2010-03-24T04:47:00.000-07:00

Har suttit och funderat nu inatt på hur jag ska ta tag i återhämtningen. Efter mina längre pass så brukar jag få sitta och äta mat och grönsaker precis hela kvällen för att få i mig något, och att äta middag efter träningen när jag nyligen har ätit något då jag kommit in från passet har varit en omöjlighet. Det jag har kommit fram till nu är att jag ska bli bättre på att utnyttja min råsaftcentrifug. Först så var jag korkad nog att fundera på vitargo + proteinpulver, men sedan så kom jag på en bättre idé.

Nästa tanke som slog mig vore att jag skulle kunna kombinera 0,5 dl färskpressad frukt/grönsaksjuice (eller mer) + proteinpulver direkt när jag kommer in från träning. På så vis får jag i mig juice fullproppad med kolhydrater och näring som inte mättar något alls just och protein. Vågar nog påstå att det är ett mycket bättre val än vitargo då mer mineraler, vitaminer och antioxidanter är ännu viktigare om man tränar hårt och dessutom så är det bättre för återhämtningen.

Det blir antagligen billigare än vitargo också som är helt galet dyrt med tanke på vad man får för pengarna. Sedan så är det helt klart en fördel med juicen att den inte mättar och den innehåller mycket näring och energi. Det känns som om jag har kommit på den perfekta kosten för mig helt enkelt, en bra fördelning av mikronutrienter och makronutrienter om man ser till mitt tränings och energibehov.

Jag ska skriva mer ingående senare hur jag har planerat min kost och träning och förklara varför jag är så nöjd, känns som att mina tankar ligger långt före det jag skriver just nu. Den stackare som eventuellt läser det här måste ju undra "varför är idioten helt plötsligt så nöjd och vad ordbajsar han i". Den korta versionen är att jag har haft väldiga problem med att äta tillräckligt med både energi och näring och jag har experimenterat en hel del med kosten utan att uppnå de resultat jag vill. Antingen så har jag fått i mig tillräckligt med energi men för lite näring och vice versa, och just nu i mitt huvud så känns det som om jag har hittat en lösning på problemet. Det här har varit ett ganska stort problem för mig nu länge så det känns skönt att ha kommit fram till en bra och vettig lösning med helt vanlig mat. Och ja, jag är väldigt glad just nu trots träningsbrist.

Exempel på en återhämtningsdryck gjord med råsaftcentrifugen då jag kommer in från ett pass:

Apelsin

Äpple

Rödbeta

Morot

Ingefära

Och avslutningsvis en shaker med sojaprotein + kakao.

Abstinensbesvär

2010-03-23T23:48:00.000-07:00

Förkylningen gör sig fortfarande påmind och jag har jobbiga abstinensbesvär som jag önskar att jag kunde göra något åt. Senast jag sprang var den 12e Mars, idag är det den 23e Mars. Det är nästan två veckor sedan jag fick snöra på mig skorna och springa runt och njuta av tillvaron och få lite tid för mig själv. För att fördriva tiden så sitter jag hemma och läser olika löpartidningar, läser bloggar om löpning, hänger på jogg.se och runnersworld forum och läser en bok om löparhistoria. Och så fyller jag ut dagarna med att spela en del och se på lite serier, men mer om det ska jag inte gå in på här.

Hade jag fått veta för två veckor sedan att jag skulle bli ruskigt förkyld och inte kunna springa på länge så hade jag antagligen brutit ihop mer eller mindre. Till och med en vilodag är väldigt påfrestande mentalt och får mig att känna mig fruktansvärt rastlös, 14 påtvingade vilodagar får mig att vilja hitta den ansvarige och kräva tillbaks mina förlorade träningsdagar. Det enda jag vet med säkerhet är att jag ska springa i helgen, inte ens magsjuka kan hindra mig nu när jag har väntat så tålmodigt. Känns också lite fint att min dygnsrytm kommer att vara riktigt bra när förkylningen förhoppningsvis är över. Att kunna kliva upp 05.00 och dricka några koppar grönt te med färsk citron i några timmar och bara koppla av för att sedan ägna ett par timmar av dagen åt träning i morgonsolen är ett lyx få förunnat. Det gäller att se fördelarna som finns med att vara arbetslös också, även om det självklart är jobbigt att inte ha någon fast inkomst.

Sjukling

2010-03-23T07:47:00.000-07:00

Vill börja skriva i den här bloggen nu trots att jag är sjuk bara för att jag ska komma igång med träningstänket åtminstone.

En sak jag känner mig säker på nu efter att ha provat på en koständring till det sämre för att "uppleva" skillnaden så att säga är att jag åt väldigt bra anpassat efter mig själv som det var innan. Som jag åt innan koständringen var 100% veganskt, inget raffinerat, mycket torkade bär, nötter, baljväxter, quinoa, broccoli som standard och utöver det proteinpulver och en salig blandning av övriga grönsaker och rotsaker. Det jag var rädd för var att det var svårt att få i sig tillräckligt med energi som det var. Så jag testade att dra ned på en del väldigt mättande och nyttiga grönsaker och dylikt och tillsatte mer godis, socker, kakor och snabba kolhydrater efter träning för att det mättar dåligt och fyller på depåerna snabbt. Även om jag fick i mig mer energi än innan och lyckades ligga på energibalans så kände jag ändå hur prestationen och välmåendet började ta stryk av koständringen. Det må vara en slump, men nu är jag sjuk för första gången på länge och jag känner mig sjukare än någonsin tidigare.

Jag håller på att vrida fram dygnet just nu så att jag kan börja få in rutin och dylikt på träningen så snart jag blir frisk, och en sak till... aldrig mer ska jag tillsätta mer skräp i min kost för att få i mig mer energi, jag mådde bättre utan den extra energin. Tappar jag ett par kilon och stannar på en vikt där jag ser lite väl mager ut så får det vara så, jag mådde ändå så mycket bättre på kosten jag åt innan utan värdelösa raffinerade livsmedel. Jag prioriterar faktiskt välmående och att känna mig alert och glad framför att ha en del fett på kroppen för att glädja oroligt folk i min närhet och samtidigt deka ned mig på dålig energität mat. Bara för att man ser mer "normal" ut så betyder det inte att man är friskare, jag är hellre mager och mår superbra på bra mat än "normal" på bekostnad av att äta mer skit och må sämre på alla sätt och vis. Märker jag själv att prestationen och välmåendet börjar bli lidande på grund av att jag inte klarar att äta ikapp min träningsmängd så tillsätter jag bara någon extra matsked rapsolja till maten om dagen eller två. Utöver den mängden olja jag redan tillsätter för att få i mig tillräckligt med energi så att säga.

Mat att inhandla när jag får pengar (och frukt o grönsaker till råsaftcentrifugen):

Frysta blåbär

Frysta hallon

Gojibär

Quinoa

Bulgur

Torkade kikärtor

Gröna linser

Röda linser

Sojaprotein från gymgrossisten

Potatis

Rödbetor

Morötter

Icas Broccoli (fryst)

Valnötter

Hasselnötter

Spenat

Adzukibönor

Citron (pressar ofta färsk citron i mitt vita eller gröna te, himmelskt)

Bananer

Hirsgryn (hirsgröt med russin är galet gott)

Sojamjölk

Torkade gula ärtor (ärtsoppa, billigt, nyttigt och... tröttsamt)

Färsk ingefära

Vitlök

Gul lök

Kakao

Dadlar

Gröna ärtor

Äppelcidervinäger

Jag har säkert glömt en massa nu, men jag kommer helt säkert att återvända till detta inlägg och ändra inköpslistan så att jag kan kopiera den tills nästa storhandling. En sak är iallafall helt säker, jag tänker aldrig igen göra en koständring till det sämre för att få i mig energi. Raffinerade produkter, kakor, godis och annat skräp kan för all del få fortsätta med att vara frånvarande i min kost.